Medicinjusteringar och funderingar

Förra veckan var jag hos läkaren och det blev lite medicinjusteringar och funderingar. Jag borde ha ställt fler frågor till min läkare men det kom jag såklart inte på fören efteråt, fast han verkade inte veta så mycket så jag skulle nog inte få så mycket svar ändå. Till att börja med så fick jag ta en till tablett Attentin vid lunch trots att pulsen har hållit sig uppe mellan 95 – 105, en oönskad höjning som jag inte känner av ett endaste dugg. Blodtrycket var lite för högt det med men det hade i alla fall gått ner lite sedan sist. Trots det har jag inga hjärtklappningar och jag känner mig generellt sett lugnare än någonsin. Personligen skulle jag vilja höja mer men min läkare följer FASS riktlinjer till punkt och pricka trots att det är vanligt att man tar mer än den rekommenderade dosen som är 40mg. Så nu tar jag 3 + 3 + 2 och så får det vara.

Jag fick även en ny medicin, Quetiapin, som egentligen är en antipsykotisk medicin. Det har tydligen blivit rätt vanligt att man även använder den mot sömnproblem fast på en mycket lägre dos. Den ska tydligen kunna dämpa så att man inte ligger och tänker 1000 tankar när man ska sova. Han hade nyligen testat på en kille med asperger som aldrig kunde varva ner då hjärnan jämt gick på högvarv och det hade funkat klockrent så han tyckte att det var något jag borde prova. Jag vill egentligen inte ha mer mediciner utan mindre men jag har tagit Lergigan och Stilnoct i så många år nu att de funkar lite halvdant. Han vill inte höja min dos på Stilnoct och jag kan inte somna på bara en så jag blir mer eller mindre tvungen att köra på en kombination.

Det finns en del funderingar kring Quetiapin som jag funderar på. Det första är verkningstiden. Det verkar inte stå någonstans när man ska börja känna av den och hur länge effekten ska vara. Det kan ju vara pga. att all information är gällande de som medicineras för schizofreni och mani men jag kan inte heller hitta så mycket på forum. Jag får ta 1 – 3 tabletter vid behov och det är 25mg, ej depot. Än så länge har jag bara vågat testa 1 tablett några nätter då jag oroar mig över morgontröttheten. Sen undrar jag om en sån liten dos kan påverka mig även under dagen trots att det inte är depot. Jag vet att det fungerar olika för alla men ändå. Dessutom verkar det vara extremt vanligt med viktökning och det känns ju inte så kul. Men om det är bara pga. en starkare hunger som det verkar vara när jag läser runt är jag rätt safe. När jag har hittat andra som tar det för sömnen verkar de vara tvungna att ta det varje natt och trappar upp så jag undrar även om den fungerar så särskilt bra som en vid behovsmedicin.

Finns det någon vänlig själv här som har lust att dela med sig av sina erfarenheter av Quetiapin? Eller Serquel som det även heter. Det är intressant att läsa om även om det handlar om större doser och för andra orsaker!

Ryggvärk från helvetet och och uppdatering om Attentin

Copyright@Ninni Undén || Ryggvärk från helvetet och och uppdatering om Attentin

För en vecka sedan la min rygg av totalt. Dagarna bestod av vånda och kvällarna vart ett rent helvete. Vissa nätter kändes det som som att jag aldrig skulle kunna somna för att det gjorde så ont. Dagarna efter att jag sist skrev ett ynkligt inlägg om ryggen blev det bara ännu värre. Det gjorde inte bara ont, det sved och brändes också. Igår började det kännas lite bättre och jag hade lyckats få en tid hos min gamla sjukgymnast som tog emot mig lite akut efter att jag hade ringt runt i desperation. Hon klämde och kände men kunde inte riktigt komma i underfund med vad det kan vara, men hon gissar på en rejäl låsning i bakre bäckenet eller någon sorts inflammation. Jag trodde att det var ländryggen som skrek ifrån men det var tydligen bäckenet och jag är fortfarande öm när man trycker runt i det området. Jag har inte haft så farligt ont idag men det ilade när jag satt på bussen och nu sen ett par timmar tillbaks har det svidit som bara den. Jag fick en tid till kiropraktorn nästa vecka om smärtan fortfarande inte har försvunnit.

Idag var jag på den öppna mottagning på Prima för medicinuppföljning. Jag ska höja Attentin ännu en gång och tar från och med imorgon 5 stycken tabletter. 3 på morgonen och 2 efter lunch. Det finns bara tabletter på 5 mg så därför får man ta flera istället. Det har inte varit så många biverkningar och vilopulsen har faktiskt varit lägre än vanligt. Förra gången låg den på 88 och den här gången låg den på 84. Den ligger ofta över 90 utan medicin så det är ju jäkligt bra faktiskt. Jag har inte fått någon revolutionerande effekt precis men det känns som att jag är lite mindre rastlös och lyckas få mer gjort utan att stressa så mycket. Jag har känt mig lite mer vaken än vanligt men jag känner mig tyvärr inte så mycket piggare. Den största förändringen som jag har märkt av är att jag inte kissar så sjukligt ofta under de timmar då medicinen sitter i. Jag vet inte varför men jag tror att det hör ihop lite med att den inre rastlösheten har minskat. Jag dricker ju mer på grund av muntorrheten och jag känner mig fortfarande kissnödig men jag kan liksom släppa det nu och hålla mig någon timme. Skumt men grymt skönt!

Mood swings och ny medicinering

Satan va känslorna svänger fram och tillbaks just nu. Ena stunden känner jag mig otroligt ångestfull och orolig, i andra stunden känner jag mig så himla lugn och harmonisk. Så pass lugn och harmonisk att det nästan känns läskigt. Mest känns det väl sjukt ovant. Jag går mellan att sitta med ångestfulla tankar på repeat till den grad att jag inte kan koncentrera mig på något annat till att bara känna hur jäkla mysigt livet faktiskt är. Hösten påverkar mig verkligen på ett skumt sätt. Om jag inte tänkte så jäkla mycket och överanalyserade allt skulle livet kännas rätt fint just nu.

Oh well. Jag träffade hur som helst min läkare idag och ska börja med en ny medicin. Jag var tvungen att sluta med Elvanse eftersom att min mage inte klarade av den. Så jäkla typiskt. Det blev bara värre och värre även när jag sänkte dosen så jag var tvungen att ge upp. Istället ska jag få testa Attentin som är en rätt nylanserad medicin. Det är tydligen den svenska motsvarigheten till Metamina och innehåller alltså dexamfetaminsulfat. Jag behövde inte ens fråga om jag fick testa en ny medicin den här gången. Han frågade inte ens mig om jag ville testa den utan skrev bara ut den, haha! Tydligen så vill de som ger ut licenser att man testar denna innan man får amfetamin recip och det var väl dit vi var på väg så det var väl lika bra. Jag har inte så höga förhoppningar eftersom att det alltid skiter sig, men jag hoppas att den fungerar bra och att min kropp inte sätter sig på tvären. Men troligen så skriker antingen hjärtat eller magen ifrån som vanligt…

Long time no read, i’m gonna start on a new medicine

Sorry för dålig uppdatering igen! Vad ligger vi på nu? Den hundratusende gången, eller? Jag har haft så himla fullt upp att jag knappt ens har landat i hur fullt upp jag faktiskt har haft. Förutom jobb, träning och möten har jag träffat nya människor och haft lite mycket roligare än vanligt. Jag har nog försatt mig i en liten farlig situation då jag har insett att det faktiskt inte är så jäkla roligt att vara ensam så pass ofta som jag brukar vara ensam. Men tydligen tänker dom aldrig lämna mig ifred igen så det problemet är nog löst.

Idag satte jag min fot inne på Prima för första gången på 1 år och träffade min läkare. Och det var ungefär 1,5 år sedan som jag slutade med alla mediciner förutom sömntabletterna. Egentligen skulle jag bara dit för att checka av läget då jag som sagt inte har varit där på ett år men istället passade jag på att be om att få testa en ny medicin. Jag har lessnat totalt på att inte kunna förmå mig själv att kunna hålla koncentrationen. Konversationer med andra känns bara som ett pussel utan slut där jag måste gissa mig fram till vad andra försöker säga då jag oftast missar mer än hälften av orden. Det tar så himla mycket på mina krafter att få ihop allting att det känns värt att försöka trots att jag inte har fått så särskilt bra gensvar av mediciner tidigare.

Jag har testat 3 av 4 Metylfenidat samt Strattera som fick mig att må pyton så det kändes som att det var dags att testa något helt annat. Till förvåning behövde jag inte alls argumentera för min sak som tidigare, istället sa han bara okej och skrev ut ett recept. Det där med att ha lite pondus när man vill något verkar visst funka. Det jag ska testa heter Elvanse, vilket innehållet lisdexamfetamin istället. Förhoppningsvis känner jag av en viss skillnad, annars har jag i alla fall testat och det enda jag förlorar är lite tid för blodprov och kollar. Vi ska i alla fall vara lite mer försiktiga den här gången så att jag inte behöver ta betablockerare igen.

Blåögd gnällkärring

Vissa dagar är bara för värdelösa för att existera. Som den här dagen. En lång natts drömmar som räckte ända in till förmiddagen har lämnat mig trött och utmattad. Det var inga mardrömmar, bara sådana där drömmar som bara känns jobbiga och som man så gärna vill vakna upp från. Och ju fler gånger jag vaknade upp under natten samt morgonen desto mindre kunde jag avgöra vad som var verklighet eller dröm. Jag hatar den känslan. Även fast förnuftet borde kunna avgöra vad som har hänt eller inte har hänt är jag så himla osäker. Hur kan drömmar vara osanna när allt känns, smakar och luktar precis som i verkligheten?

Ohwell, annars är läget rätt stabilt men ledsamt. Mitt självförtroende är i botten och jag vill verkligen spy när jag ser bilder andra har tagit på mig. Att visa upp kroppen på vattengympa är ett helvete trots att nästan alla är pensionärer som inte bryr sig och jag kan fortfarande inte sluta att dra i alla ”fettklumpar” när jag ser mig själv i spegeln. Det var blåögt av mig att tro att det skulle bli enkelt att bli helt fri från allt hat och besattheten. Jag trodde att friskskrivningen skulle betyda att allt det där var ett gammalt kapitel i en slängd bok, men jag antar att det kommer att dröja länge om det ens någonsin blir ett slut på det. Jag låter i alla fall inte mig  ramla in på gamla banor och mina handlingar är lika friska som vanligt. Ibland känns allt bara så svår.

Det har förresten gått väldigt bra att sluta med en del av mina mediciner. Sömnmedicinerna måste jag fortsätta med för annars sover jag knappt någonting alls men vi håller på att fixa ett bolltäcke och förhoppningsvis kan det hjälpa lite. Jag slutade egentligen utan att ha pratat med min läkare men han tyckte att det var okej och påpekade att jag såg mer levande och mindre apatisk ut nu. En kompis sa till och med att jag glöder nu för tiden så det känns som att det var tid att göra det här. Min magkänsla sa att det var dags och jag tror att jag gjorde rätt val. Utsättningssymptomen är för övrigt helt borta.