Terrorattentat är ingenting som är okänt för oss. Det sker över hela världen och fenomenet har funnits i många år. Ändå kommer fredagens händelse som en chock. Det här var inte det första terrordådet i Sveriges historia men vi har trots allt varit skonade jämfört med andra länder.
När terrorattentat sker känner många sorg även om det inte sker i en egna land. Ju närmare landet ligger sitt egna, desto mer tyckts människor reagera. Jag tror att många känner lite som jag gör. Att det är lättare att skärma bort något som händer långt ifrån. Att känna att det är lite mindre verkligt när man varken vet vilka som bor där eller ens hur platserna ser ut. Jag kan ha fel men det är i alla fall så jag känner. När terrorattentat skedde i t.ex. Paris och London kände jag mest rädsla för att all terror verkade komma närmare och närmare. Nu när det händer i mitt egna land på ett ställe där jag och många jag känner har gått tusentals gånger är det svårt att leva i min lilla bubbla.
Det overkliga som inte borde få hända någon är helt plötsligt så verkligt det kan bli. Det känns inte längre som något som bara händer andra i hemska och sorgliga filmer. Jag vill helst fortsätta leva i min bubbla och blunda för omvärlden. Att tänka på all sorg och lidelse så otroligt många människor får utstå i världen är alldeles för mycket för mig att ta in. Det känns helt enkelt för tungt. Men verkligheten är att det händer överallt och mer ofta än vad man vill tro. Det går inte att komma ifrån att det finns människor som känner så mycket hat att de kan ta oskyldigas liv.
Något som glädjer mig i all sorg och oro är samhällets reaktioner efter terrorattentatet. Jag förväntade mig mest argsinta debatter och människor som ställs emot varandra. Istället lades min fokus på något helt annat.
På Facebook bombades mitt nyhetsflöde av kärlek, omtanke och samhörighet. Polisen hyllades med blommor, inlägg och artiklar. Många reste in till stan för att lämna blommor och visa stöd till attentatets offer och deras anhöriga. Andra länder och världsledare uttryckte sin solidaritet. I t.ex. Paris valde man att hedra terrorattentatets offer genom att släcka ner Eiffeltornet. Damon Rasti skapade ett evangemang på Facebook och bjöd in folk till en kärleksmanifestation på Sergels Torg. Något som verkar ha blivit otroligt lyckat! Det är underbart att se all denna kärlek istället för rädsla och mer hat. Rädsla är precis det som dessa hemska människor vill ha och det glädjer mig att vi inte ger dem det. Mörker kan endast bekämpas med ljus och hat kan endast bekämpas med kärlek. Ge aldrig dem nöjet att få känna att de lyckades.