The fear of being laughed at makes cowards of us all

Today is a good day to die. Nej nu ska vi inte gå till överdrift men den här dagen har varit helt för jävlig. Jag sov lika dåligt som vanligt, fick ett sms lite för sent, skippade att åka till katthemmet pga. av ett möte som sen blev inställt, gjorde bort mig totalt och hade världens sämsta träningspass. Det är dagar som denna som får mig att vilja låsa in mig själv så att jag slipper bli sedd av världen. Allt jag gjorde idag blev fel. Jag gick konstigt, lät konstigt, såg konstig ut… Ni vet, var allmänt awkward liksom. Jag vill säga att jag bara inbillade mig allt och överdriver men det känns verkligen inte så. Jag kan inte ens åka buss fem minuter utan att jag har gjort bort mig totalt. ”Nobody realizes that some people expend tremendous energy merely to be normal”. Helvete, jag fattar inte hur jag själv klarar av vardagen någorlunda trots den sociala fobin. All ångest jag får inför alla där ute och er… den är obeskrivlig. Och allt fastnar i åratal och visas i repeat inuti mitt huvud så att jag aldrig kan glömma alla fel jag har gjort.

Mötet med sjuksköterskan kändes i alla fall lite bättre. Hon är så otroligt gullig och vänlig att jag lätt öppnar upp mig inför henne. Egentligen träffar jag henne endast för att ta puls och blodtryck (pulsen låg på 80 btw, sjukt bra!) samt kolla eventuella biverkningar, men det brukar sluta med att vi pratar om mer än så och nu den närmsta tiden ska jag få lite mer tid hos henne för just det. Det kändes lite skönt att hon föreslog det och samtidigt visade att hon såg att jag är i behov av mer stöd. Ibland hjälper det lite med endast bekräftelse. Speciellt just nu när jag knappt längre vågar öppna käften när det kommer till de som arbetar inom vård och omsorg. Jag varken vågar eller orkar skrika för att bli sedd när jag behöver hjälp för att sluta göra mig själv så osynlig och ensam. När man väl lyckas säga det som måste sägas så lyssnar aldrig någon i alla fall.

I överlag mår jag rätt så pissigt och ångesten har blivit värre igen. Jag har inte gått in i väggen utan jag fortsätter att springa in i den hela tiden varje dag. Min sociala kompetens blir inte bättre med åren utan bara sämre och sämre. Jag har blivit så där jobbigt blyg över till och med nätet igen och är ständigt nervös för att det jag skriver blir fel. Jag har inte gillat att chatta på flera år men nu är det bara extremt jobbigt, jag vet aldrig vad jag ska svara och känner mig jämt så otroligt bortgjord. ”Shyness has a strange element of narcissism, a belief that how we look, how we perform, is truly important to other people”. – Så sant.

Detta inlägg har 8 kommentarer

  1. Geminaarts

    Sv: Tack!!! 😀 Låter verkligen jobbigt! Hoppas att det känns lite bättre nu! :/

  2. Geminaarts

    Sv: Kul förresten att ni har mycket fåglar! Jag måste skaffa en kikare och en fågelbok för jag är inte så bra på att se vilka fåglar vi har. Känner ju igen en del, men vi får även besök av fåglar som jag är osäker på.

  3. Ida

    Vilken otroligt fin blogg du har! Älskar den!:D

  4. melinda

    Usch jag känner igen mig jättemycket i det du skriver om att känna sig awkward hela tiden. Har också såna dagar, och det är verkligen sjukt jobbigt och det känns verkligen som att alla ser hur klumpigt jag beter mig osv, kan göra ett litet fel och sen gå och tänka på det hela dagen :S Kan sitta och tänka på nåt awkward jag gjorde/sa för flera år sen och sitta och skämmas för det fortfarande.. Det är fruktansvärt jobbigt faktiskt :/

  5. Åh kram på dig :/ hoppas det blir bättre idag <3
    Hade också en ganska kass dag igår, höll på att somna på jobbet eftersom jag fortfarande går efter thailand tid. Så det bådar inte så gott att jag vaknade halv 5 imorse

  6. ellen

    Åh det där sista, så sant

  7. sharkycomplete

    Nej men 🙁 detta var ovanligt att höra, alltså nu när det mesta varit på plus sidan och gått framåt. Jag hoppas att det bara är ”en period”, att det kommer tillbaka till att gå bättre. Men som du säger, det är väl en sån dag!
    Men glad blir jag när jag hör att du hamnade hos en bra sköterska – de är ju viktigt att man känner sig trygg och kan öppna sig hos läkare och sköterskor och dem. Mamma och pappa gick till en husläkare förut och de berättade alltid hur otroligt tråkig (!!!!!) han var, aldrig log och var jätte stel. Sen när jag skulle gå till honom hade jag bilden av hur han var, och den stämde verkligen in och jag kunde inget annat än att försöka hålla mig för skratt när han stirrade på mig. Sen började jag gå till en annan och han är super bra, direkt kände jag mig trygg att dra ner brallorna framför honom och ligga i underkläder när han tog bort födelsemärken på insidan av benet. Haha kanske dålig jämförelse – men att ha en läkare som är bra är ju viktigt, så är glad att du fick en bra 🙂

    Hur som helst så hoppas jag verkligen att du snart mår bättre vännen min! <3

Lämna ett svar