Yrsel, illamående, ett dunkande huvudet, en knipande mage och en överväldigande trötthet som får mig att önska att jag aldrig vaknar igen. I alla fall inte på ett väldigt bra tag. Hela kroppen gör ont, min hud känns blåmärkt och musklerna krampar medan lederna gnisslar. Jag känner mig som en rostig robot, tom på känslor och fylld med felaktiga maskininställningar och trasiga funktioner. Ibland kan jag inte hålla rädslan borta och undra om det faktiskt är så här jag kommer att leva varje dag. Ett ständigt fysiskt lidande. Den där orken som jag så länge har suktat och längtat efter är kanske något jag aldrig får uppleva igen. Det är kanske så att jag ska leva i ett ständigt vakuum där allt gör alltid ont.
Jag vill hem till min pojkvän och bli glad igen.
Jag saknar redan att kännas hans nakna hud mot min om nätterna.
Att känna hans värme och somna i en trygg famn.
Jobbigt du verkar ha det vännen.
Närhet med en annan människa man tycker om är mysigt. Kan du inte åka till honom igen?
Kram
Haha naw älskling, saknar dig massa med! Sover så bra med dig <333333333
älskar dig!! <3333