This pain will never end

  • Inläggskategori:Livets ångest
  • Kommentarer på inlägget:5 kommentarer
  • Lästid:1 minuters läsning

Varenda nerv i mig försökte hålla mig kvar hemma där jag kunde ha ruttnat i ensamheten. Morgonen utmanade mig återigen och gav mig beslutsångest om jag skulle till skolan eller inte. Men nu sitter jag här trots att den inre rösten skriker och gormar efter ensamhet, ångesten river i brösten och slår till min mage med dess knytnävar. Jag vill inte vara här, egentligen så klarar jag inte av det. Alla skrattar åt mig, jag skämmer bort mig, jag orkar inte, jag borde inte, jag vågar inte!  – Ändå så sitter jag här i klassrummet och försöker förtvivlat att filtrera bort alla oljud och alla konversationer från olika grupper. Allt blir ett enda mummel och jag kan knappt höra vad jag själv tänker.

Varför är jag här egentligen? Jag mår verkligen skit.

Detta inlägg har 5 kommentarer

  1. Cheryl Dumle ~

    sv; jag säger bara vad jag tycker och tänker, och jag menar det. du förtjänar att få folk som följer, du uttrycker dig så otroligt bra! Man får verkligen en inblick i hur det är att ha ett liv som är så.. vet ju själv hur det är och jag suger på att skriva.. x(

    & btw, mjo.. jag slutade gå till skolan ._. inte så bra kanske men det har fått mig att må bättre för en stund i alla fall /:

  2. e S o h

    sv: Tack så mycket! 🙂

    Nej precis, ju mer man tänker på det ju mer tokig blir man på dessa människor! Gaah!

    Åh, lilla vännen. Önskar jag kunde ta bort dina onda känslor så du slipper leva i kaos!

  3. Julian

    Älskling 🙁 <333333333333

  4. Julian

    Inte må skit älskling 🙁 <3

  5. Mel

    Du är så stark.

Lämna ett svar