Hur kommer det sig att tiden går snabbare och snabbare ju äldre man blir? När man var liten verkade tiden alltid stå stilla men nu känns en timme som 10 minuter. Jag känner inte riktigt att jag hinner göra allt jag vill göra eller träffa alla som jag vill träffa. En vecka verkar ju försvinna efter 2 dagar. Och ju mer jag gör desto mer verkar sanden rinna ur fingrarna på mig. Blev mitt liv helt plötsligt roligare att leva eller vadå?
Veckan som har gått var rätt smärtsam. Visst brukar jag klaga mycket men herregud va jag ville slå till mig själv ibland! Vilken självömkan… Eftersom att min ena visdomstand inte får plats i underkäken men vill komma upp ändå har det bildats en tandficka. I tandfickan samlas det smuts som är omöjligt att borsta bort så självklart lyckades jag få en inflammation som har varit otroligt smärtsam. Efter att jag var hos tandläkaren och sköljde rent med bakteriedödande har svullnaden börjat gå ner men jag måste fortfarande knarka Ipren och Alvedon. Det är skönt att nästan kunna tugga helt nu i alla fall. Fast allt smakar så jäkla konstigt nu tack vare det nya munsköljet jag fick.
Det blir nog att operera tanden inom en snar framtid. Om jag bara lyckas ta tag i det och sluta att fega ur. Den sitter för långt in så det är inget tal om att dra ut den i alla fall. Har hört att operera är skönare då man inte hör något knakande ljud. Någon som har erfarenhet av att få sin visdomstand opererad?
Kan vara så att man gör liknande saker varje dag så att det bara känns att tiden går så fort.
Det var jobbigt att läsa resten eftersom jag vet hur det är med visdomständer… Men nu har alla vuxit fram så jag slipper oroa mig 🙂