The two enemies of human happiness are pain and boredom

Jag känner mig helt blåmärkt. Vart jag än trycker på kroppen gör det så fruktansvärt ont. Herr Migrän bestämde sig även för att komma och hälsa på den här kvällen med samtidigt som jag njöt av smärtan som strålar ut från nacken. Jag är så spänd i hela kroppen att jag inte vet var jag ska ta vägen. Min rygg kröker sig mer och mer och jag känner mig så galet svag. Försökte att träna idag men det funkar verkligen inte när stelheten är så här påtaglig.

Jag försöker verkligen att slappna av och inte spänna mig hela tiden. Men jag märker inte ens att jag spänner mig och jag vet inte heller hur man slappnar av. Imorgon ska jag till sjukgymnasten och få massage igen men såklart räcker inte det. Hon föreslog att jag kanske kunde börja på avslappningsövningar i Alceahuset men vi får se hur det blir med det. Just nu känns det som att jag behöver en mer snabb lösning som åtminstone funkar tillfälligt men det är väl för mycket att be för. Jag vill inte knapra på Alvedon som endast lindrar lite och förstör mer för mig i det långa loppet.

Om jag bara kunde sluta vara så stressad och ha så mycket onödig ångest för egentligen ingenting… Det skulle kanske inte lösa allt men i alla fall mycket. Jag har alltid varit stel och fått lätt ont, vilket jag har börjat att acceptera, men nu har det gått för långt. Jag har redan ont i kroppen så att det räcker! Nu känner jag mig än en gång som en 80 åring och kan knappt sitta upp på grund av smärtan. Tack livet. Jag längtar tills att jag får min nya säng (och flyttar, hihi) så att jag kan tillbringa den större delen av mitt liv där och klaga för mig själv. Godnatt alla fina, hoppas att ni har det bättre!