Den pissiga veckan fick ett rätt bra slut trots allt. Fredagen bestod av tacomys hemma med Jocke och Alex och sen kom Oscar över och det blev en trevlig utgång på Akter. Lördagen vart en riktig mysig dag. Jag och Jocke kollade på en massa Terra Nova, som jag har fastnat för TOTALT, och raidade igenom hela Hellfire Citadel i Wow. Jag fick inte ett piss. Söndagen försvann bara av någon anledning. Idag är det måndag och den här dagen har också försvunnit rätt snabbt. Jag mår bättre än förra veckan men det skiftar fram och tillbaks väldigt mycket. Jag känner mig som en repad skiva som kör om samma låt om och om igen. Det är omöjligt att byta spår hur mycket jag än försöker. Jag vet inte längre om min oro är ens lite berättigad eller om jag bara har fastnat som jag så ofta har gjort tidigare. Det tar så jäkla mycket av min energi och jag vet inte ens om det är nödvändigt. Eller nödvändigt är det ju kanske inte i alla fall. Jag vill ju leva i nuet istället för att oroa mig för vad som kan hända.
Men jag är som jag är och just nu kan jag inte göra någonting åt det. Jag måste bara härda ut tills att jag kan övertyga mig själv om att det inte finns något att oja sig över. Det skulle underlätta om jag kunde bryta den dåliga vanan att ständigt leta efter ”bevis” som bekräftar att jag borde känna som jag gör. Jag letar efter pusselbitar och sätter ihop ett pussel som är påhittat av ingen annan än mig själv. Jag vet det samtidigt som en del av mig skriker att jag kan ha rätt… Kan någon komma och konstruera om min hjärna åt mig?