Snön har fallit! Så har många skrivit den senaste veckan men jag har vägrat tro på dem eftersom att jag inte har sett något själv. Något som jag längtade efter var att få se den första snön falla och sitta vid en fönster som ett litet barn och känna julstämningen storma in. Men icke. Idag skrev ännu fler på FB att det snöade och inne på kliniken såg jag såklart ingenting. När jag åkte hem så såg ja att jo, det snöar visst men vill jag verkligen erkänna det som den första snön? Egentligen inte. För inte var den stor och fluffig och den stannade inte heller på marken så att man kan kunde få se ett vitt täcke som lyser upp på de mörka vägarna. Vilken besvikelse.
Lunchen var en ångestfull katastrof. Det blev en äcklig fisk som gick sönder i smulor så fort man skar i den, tråkig kokt potatis och en vit äcklig sås. Problemet med den här behandlingen är att man måste äta 10% sås om det serveras och det är något som jag har väldigt svårt med. Jag försökte hålla maten borta från den men såklart gled den ner på en del av fisken. Det slutade med tårar och en äcklig näringsdryck. Som tur var så åt jag så långsamt att alla andra hade gått. Annars hade jag skämts ihjäl på grund av att jag grät för att jag helt enkelt inte klarade av att smaka såsen eller den mat som hade kommit i kontakt med. Patetiskt. Jag börjar inse hur illa det egentligen är med mitt selektiva ätande. På grund av det problemet som har funnits sedan jag började äta så har jag fått fobi för olika saker som inte har ett dugg med viktfobin att göra. Visst finns det en rädsla med t.ex. sås och kalorier men rädslan för att smaka är värre. Alla frågar ”vad är det värsta som kan hända” och jag hatar det. Det här problemet är exakt som för de som har fobi för spindlar, ormar eller t.ex. flugor. Det är inget farligt och det vet jag men jag får lika mycket panik för det. Jag hatar verkligen det och skäms något så otroligt för mitt problem som de flesta tror handlar om en liten bortskämdhet eller att man bara är kräsen. Tror ni att jag tycker att det är kul att få panik så fort något ”fel” hamnar på min tallrik? Eller att det är kul när man måste tacka nej till att äta middag borta just för att man är så rädd för att behöva neka maten man får? Nej, jag hatar det.
Vi gick sen igenom mitt belöningsschema där jag bockar i de gånger jag har ätit och de dagar jag inte har kompenserat/hetsätit. Trots utebliven lunch på både lördag och söndag samt en utebliven mellis tyckte han att jag hade varit duktig. Speciellt eftersom att det är första veckan. Gissa om jag blev glad när han sa att jag förtjänade en biobiljett och gav mig en i handen. Min misslyckade dag blev helt plötsligt lite bättre!
En lite intressant artikel om selektivt ätande: http://www.aftonbladet.se/halsa/article12509623.ab
– eller hur, har redan hållt på att dött en antal ggr när jag försökt att smyga mig fram på isen. Så tänker då inte ge mig ut på nån löpning 😉
sv; tack så mycket! din blogg är också jättefin 🙂
älskar snön som faller!
OJ svarade på fel person! ^^ sry.. menade: jaa visst var videon bra!;)
ja eller hur, jag hade gärna bjudit dig på en bulle! 🙂
När vi hade mösspåtagningen i skolan och vi fick maten serverad såg jag verkligen paniken i dina ögon. Det var varken bortskämdhet eller en kräsen tjej som satt där utan det var något helt annat. Att försöka säga att du är fjantig som inte äter för att köttet var "smittat" av såsen är ju det värsta att göra i en sån situation, bättre att försöka få dig att smaka genom att uppmuntra dig! Jag förstår att du tycker det är skämmigt och jag hoppas att folk accepterar att du har svårt med maten, precis om att jag hoppas att folk kan acceptera min flygrädsla!
Sedan London med familjen blev jag ganska nervös för att flyga även fast jag flugit väldigt många gånger innan, men när jag och Micke åkte till London brast det och jag satt och grät på planet och var jätte rädd. När jag tar upp det med någon så börjar de argumentera och säger att jag är fjantig och att det är värre att åka bil osv osv. Istället för att försöka förstå mig så vill dem att jag ska förstå dem och de får mig att låta som att jag är jätte knäpp för att jag inte vill störta flera kilometer okontrollerat och sen bli mos!
Som sagt; det bästa dem kan göra är att försöka förstå oss och inte försöka få oss att förstå dem!
HEJA DIG!
Sv: Tack Ninni, det verkar verkligen som att många av oss unga är klokare än de äldre idag! Det är precis sådär jag känner, att när man krockar så är man i alla fall på marken och man faller inte okontrollerat. I en bil kan man ju "hoppa ut", lite svårare i ett flygplan haha.
Människor är väldigt dumma ibland, men tur att det finns människor som förstår 🙂
Den enda som förstår din fobi är nog den som har en likadan fobi. Sedan att folk säger "vad är det värsta som kan hända" är väldigt dumt, med tanke på att dom inte förstår hur du känner. Du är inte patetisk, inte ens i närheten.
Du är jätteduktig som försöker och vill och du ska vara stolt över dig själv. Och grattis till biobiljetten! 😀