Det första jag kände på vägen till skola var illamående i följd av irritation, jag kände på mig att det här skulle bli en dålig dag medan jag kände hur kroppen skrek av ångest. Vidrig, äcklig och tjock var orden som förföljde mig precis som de brukar göra. Igår var droppen för mig så jag kände att det skulle bli likadant idag, redan när jag satte på mig byxorna så insåg jag vilken ångest det skulle bli. Men det här fick mig att le igen, det kanske låter fånigt men jag blev faktiskt otroligt glad och inte minst chockad. Att jag ens blev övervägd känns helt otroligt. Nu låter jag kanske som värsta barnsliga ungen men mitt hjärta började att slå hårt och jag uppskattade det verkligen.
Lär mer på hennes blogg här!