This was a good day

Nyduschad och nytvättad sitter jag här i min vita lurviga stol med en turban på huvudet. Jag känner mig svag i hela kroppen och helt luddig i huvudet, så bra som jag är så har jag knappt kommit ihåg att dricka någon vätska alls idag. Vilken tur då att man tog en fika med en underbar vän och drack en vaniljlatte med lättmjölk, det är så gott så att jag är beroende! Och ja där ser ni, jag var inte helt isolerad och asocial idag. Efter DBT-mötet så åkte jag in till Farsta för att träffa Sofie, efteråt så var vi och fikade som vanligt på Espresso House i Gamla stan.
Det var jättemysigt och trevligt, tack för idag vännen!

Det kändes faktiskt bra att komma tillbaks till färdighetsgruppen, jag vaknade ovanligt nog lite pigg och mådde inte lika dåligt som på den senaste tiden. Jag vaknade helt enkelt på rätt sida idag och vågade till och med att sjunga när jag stod ensam på busstationen, tur att man bor där knappt några åker! Som vanligt så kom jag sent till mötet och såklart så blev jag nervös och fick hjärtklappningar som alltid. Men kroppen lugnade ner sig efter ett tag och det gick rätt okej när det var min tur att berätta om vad jag har jobbat med.

Det var ju det som jag alltid jobbar med; Att vara medvetet närvarande, acceptans, inte döma och självvalidering. Alla dessa moment är fortfarande svåra för mig så de blir hela tiden återkommande. Jag lyckades i alla fall komma på något att självvalidera mig om och det var ju situationen med pappa som ni kan läsa om här. Det är nog ganska litet, lätt och fånigt för många men det har alltid varit ett stort problem för mig. Jag skämdes faktiskt lite över att jag berättade det för gruppen men jag fick som alltid en bra respons och mycket stöd. Jag kan inte mer säga än att gruppen har hjälpt mig så himla mycket! Jag är glad att jag fick den här chansen.