2011 var minsann ett riktigt kaotiskt år. Självförtroende och självkänsla fanns inte ens i min ordbok och nästan alla inlägg jag skrev under det året handlade om hur mycket jag hatade mig själv och min kropp. Jag var i ett lyckligt förhållande och hade underbara vänner men allt jag tänkte på var mitt självförakt, min abnorma trötthet och all jävla smärta min kropp ständigt hade. Jag blev en självisk och manipulativ person som ljög så pass mycket att jag själv började tro på mina egna lögner. Hela mitt liv kretsade kring kalorier, hetsätning, vågen och alla de timmar jag var tvungen att spendera på gymmet trots att jag ibland inte åt på flera dagar. Jag slutade att gå på DBT efter att ha gått på det över ett år, gjorde en ordentlig utredning och fick 6 diagnoser, testade en massa olika mediciner som inte hjälpte ett piss och började på Mandometerkliniken.
Det här var ett år som jag definitivt inte vill genomleva igen. Nu i efterhand kan jag inte förstå hur jag lyckades stå ut med all ångest som jag genomled varje dag. Jag var svårt deprimerad, min sociala fobi blev värre och jag började isolera mig själv från omvärlden igen. Jag föll ner djupare i ätstörningsträsket och blev sjukare än någonsin. Allt var bara kaos och mina känslor åkte berg och dalbana varenda minut varje dag. Det spelade ingen roll hur mycket jag än försökte vara den bästa flickvännen, en duktig dotter och en god vän… jag kände mig alltid otillräcklig och såg mig själv som världens största vider som inte förtjänade någons kärlek och som borde vara hatad av alla.
Jag är så himla glad över att det är ett avslutat kapitel som jag vägrar gå igenom igen. Vissa tankar lever ännu kvar och det är fortfarande mycket kvar att jobba på men jag tänker aldrig någonsin falla så djupt igen. I´m done with that shit.
Sv: Tack! 😀
Sådant liv som jag lever nu, ibland äter jag frukost men resten av dagen äter jag inget. Ibland äter jag inte frukost och inget på hela dagen! Mitt liv är lite kaos just nu. 🙂
Du är stark som tog dig ut detta! <3 KRAM