Today may suck but it doesn’t mean tomorrow will too

Det är helt otroligt hur allt kan vända på en sekund. Jag har verkligen ansträngt mig med positivt tänkande, att affirmera och att intala mig själv att allt kommer att lösa sig. Resultatet var över förväntan och även fast det är svårt så märkte jag att det gjorde en stor skillnad. Så fort jag känner att jag börjar komma in i en bättre period klarar jag av att göra sånt här, men så fort något händer som får bägaren att svämmas över rasar allt ihop. Allt ljus förvandlas till ett dunkelt mörker och alla positiva tankar byts ut till det värsta tänkbara. Det kan få mig att bli som besatt så att jag flippar ut totalt. Scenarios spelas tvångsmässigt upp i huvudet och det som jag räds mest för är helt plötsligt det enda logiska.

Andningen blir snabbare och ytligare. Magen vrider sig. Tårarna rinner nedför mina kinder. Alla oläkta sår rivs upp på nytt och helt plötsligt gör allt så ont igen. Allt för något som inte ens behöver betyda något. Bara för att jag tvunget måste läsa mellan rader och tolka allt på det sätt som jag absolut inte vill tolka det på. Egentligen handlar det här inte om det här lilla som jag reagerar så kraftigt på idag. Det handlar om något mycket djupare än så och det gör det nästan ännu värre. Jag är trött på att saker och ting känns bra för att sedan få mattan undanryckt från mina fötter. Jag kommer alltid tillbaks hit och jag är så jävla trött på det.

Inte heller kan jag göra så mycket åt situationen. Det enda jag kan göra är att förändra hur jag ser på saker och ting men det är ju lättare sagt än gjort. Speciellt när jag inte ens är säker på om det är helt obefogat eller om det finns en viss sanning i det. Hur vet man det någonsin i någon situation? Jag vet att jag måste släppa och gå vidare men om det är något jag har svårt för är det just att släppa taget. Att vara långsint är en av mina många akilleshälar.

Jag hoppas att jag bara råkade ha en dålig dag med ett litet baksteg och att morgondagen blir mycket bättre. Jag är lite trött på att leva med en negativ och bitter tjej som inte kan låta bli att överanalysera löjliga småsaker. Förkylningen som var på intåg igen försvann faktiskt så jag kan inte skylla min bitterhet på den nu. Det gäller bara att gråta ut, skrika lita och sen börja om imorgon. En ny dag med nya möjligheter, am I right?