Jag har haft så mycket att säga men ändå varit tom på ord

Jag har haft så mycket att säga men ändå varit tom på ord

Jag har haft så mycket att skriva men ändå känt mig helt tom på ord. Tiden har sprungit iväg i ett nafs och helt plötsligt har vi gått från sommar till höst. Jag vet inte riktigt hur det hände. Det känns som att det har varit otroligt mycket på senaste tiden men det kanske bara är en känsla. Jag kan liksom inte komma på vad det är som jag har gjort. Trots det har det känts som att jag knappt har hunnit vara hemma och bara vara. Städningen har legat efter, matlagningen har varit på latsidan och jag har inte alls hunnit fixa så mycket som jag borde ha gjort vid det här laget. Det känns som att jag bara har hamnat i ett tröttsamt vakuum.

Eller tjaa… ett tröttsamt vakuum är jag väl alltid i. Nu har jag nog skrivit att jag är trött så många gånger att det knappt har någon mening längre. Det är väl olika stadier av trötthet helt enkelt och det här har varit en av de lite mer jobbiga stadierna. Mestadels för att det har varit kaos hemma. Jag har bott här i över 2 månader och jag har fortfarande inte orkat ta tag i de överfulla skåpen där jag bara har tryckt in allt. Vilket såklart har slutat med att det ligger prylar överallt runt i lägenheten bara för att jag inte vet var jag ska ställa in dem.

Mitt huvud har känt minst sagt överbelastat. En jobbig flytt blandat med mina vanliga spöken och ouppklarade problem gör att allt känns fruktansvärt rörigt. Det är ett konstant krig i mitt huvud men saker och ting går framåt hela tiden. Ibland är det bara svårt att se det och undvika att tänka på allt som drar ned mig istället. Jag har varit fruktansvärt egoistisk under en längre tid nu och det får mig att känna mig riktigt hemsk. Jag är aldrig den där bästa vännen man alltid kan lita på, men nu har jag faktiskt känt mig lite extra mycket som en dålig vän. Orken finns liksom inte till för att orka träffas, komma ihåg saker och att ens finnas där. Jag erkänner att den där orken oftast bara finns i korta perioder så som sagt så är jag aldrig en sån megabra kompis. Men nu har det börjat kännas lite för illa igen. Samtidigt har det varit något som jag har behövt. Tiden har ju flytt ifrån mig så annars skulle allt vara mer kaos än vad det redan är.

Jag blir bara så irriterad eftersom att det kändes som att jag började bli bättre. Det är ju inte så att jag inte vill ha ett socialt liv eller vara med mina vänner. Tvärtom är det något som jag längtar efter. Tyvärr kommer orken och stressen i vägen lite för ofta. Och det känns inte heller kul om jag tvingar iväg mig bara för att vara grinig eller inte ens närvarande. Thank God för att jag har underbara vänner som förstår eller åtminstone acceptera mig för den jag är. Ni är verkligen guld värda ska ni veta.♥

Bloggdesign - Geek is the new cool

Annars då?

Jamen självfallet har jag uppdaterat designen lite. Inte trodde ni väl att den gamla skulle bli alltför långvarig va? Jag stod helt enkelt inte ut med den längre och kunde inte ens skriva det här inlägget innan jag ändrade den. Jag vet inte vad mitt problem är riktigt men det är riktigt illa…

Jag trivs bara bättre och bättre i lägenheten. Fast min granne på 60 år som bor under mig tycks vilja möblera om sin lägenhet varenda natt. Det driver mig till vansinne ibland eftersom att han alltid börjar när jag brukar gå och lägga mig. Samtidigt känns det rätt lustigt och nästan lite spännande. Jag har sett denne lite annorlunda gubbe gå och jag kan inte säga att jag riktigt får ihop hur just han kan få det att låta så mycket om nätterna. Det har fått mig att gå från förbannad till nyfiken och road.

Jag har även fått lite nya möbler av en av mina snälla chefer! Han har själv precis flyttat till Åkersberga och behövde bli av med dem så jag hjälpte gladeligen till. Bland annat fick jag ett stort skrivbord, Galant från Ikea. Det var nästan exakt en sådan som jag har gått och funderat på! Jag var lite orolig över att det var så stort men det blev ett riktigt stort lyft för vardagsrummet. Jag fick även en tevebänk, en stor lampa, kuddar, en hurts som passar perfekt under skrivbordet och lite andra småsaker. Tusen tack till honom och hans familj!

Det går bra på jobbet också. Eller det känns som det i alla fall. Jag hoppas att de andra tycker det också. Idag flyttade vi faktiskt från vårt lilla rum och sitter nu i 2 rum istället! Det känns lite spännande på något sätt. Att få vara med och se hur ett företag växer och dessutom kunna vara en del av det. Det är rätt häftigt. Det känns som att vi har nåt en milstolpe och att vi från och med imorgon startar ett helt nytt äventyr.

Men nu får det vara slut på det här långa blogginlägget.

Jag blir riktigt imponerad om någon orkar läsa ens halva svamlet. Mest imponerad är jag nog över mig själv och min förmåga att spåra ut och att inte kunna hålla en röd tråd i huvud taget. Men nu kan jag inte säga att jag är tom på ord längre i alla fall. Som sagt har jag haft mycket att säga men tyvärr får nog merparten få hållas osagd. Annars kommer det att bli en bok som hoppar från sak till sak ännu värre än i det här inlägget.

Nighty night folks! ♥

Spara

Spara

Dela på G+ ♥ Tweeta ♥ Dela på Facebook ♥ Pin It! ♥Pusha inlägget ♥

4 tankar på “Jag har haft så mycket att säga men ändå varit tom på ord

Lämna en kommentar