Träningslängtan och avundsjuka.

Nu är det bara en vecka kvar av den första månaden på det nya året. Innan klockorna slog in 2012 skrev många upp sina löften på flera olika hemsidor med hopp och glöd i kroppen. Löften som de nästan direkt började jobba med dagen efter nyårsafton när det nya året kom till oss. Hela Januari har jag varit tvungen att hantera alla dessa löften, andras löften som egentligen inte berör mig. På bloggar, facebook och andra sidor skriver vänner och bekanta om hur mycket de tränar och vilka framgångar de har gjort på så kort tid. En grumlig  och argsint avundsjuka bubblar upp inom mig varje gång jag läser om hur bra det går för dem. För själv sitter jag här med träningsförbud. Egentligen är den korta promenaden till tåget mer än vad jag får gå.

Jag suckar så fort jag ser någon skriva om träning, suckar av sorg och längtan. Gamla tankar luckras upp och jag kan inte låta bli att tänka på att sommaren 2012 kommer snart. Sommar som innebär lättklädda kroppar och inga kläder att gömma sig i. En värme som hindrar en från att ta på sig mjukisbyxorna för att dölja benen och en långärmad tröja för att dölja armarna. Varje år har jag önskat att jag för en gångs skull ser bra ut i bikini och varje år har jag försökt att nå det. Jag har jag alltid misslyckats men det har aldrig hindrat mig från att fortsätta. Nu kan jag inte ens försöka få den där smala, slimmade eller vältränade kroppen jag önskade att jag hade. Jag går helt emot det jag önskar, äter och fortsätter gå upp vikt. Det gör ont i mig av avundsjuka för jag vill också vara på gymmet och slita sönder mig själv, få känna för en stund att jag kanske inte kommer att se så vedervärdig ut som jag brukar göra. Jag vill lura i mig själv att några timmar om dan kommer att göra mig nöjd. Men istället sitter jag här, accepterar läget och avundas.