Det var inte lätt att ta sig till psykiatrikern den här morgonen eftersom jag var så trött och såg suddigt, så suddigt så att jag knappt ens kunde sminka mig. Jag somnade på tåget såklart och hade det lite svårt för att hålla mig närvarande under hela mötet. Men det gick bra ändå och jag orkade svara på en massa frågor som inte bara handlade om ADHD eller aspberger, utan även om personlighetsstörningar. Varför vet jag inte, men jag antar att det hör till utredningen på något sätt? Sedan så kollade hon på pulsen och hjärtat som vanligt och sa att jag ska ta flera olika blodprover för att kolla om allt ser bra ut, vilket jag är säker på att det gör. Efter det så kollade vi hur min balans och koordination såg ut och det var väl lite sådär, lite sämre än vad det ska vara helt enkelt. Jag kunde inte låta bli att skratta lite och tänka bakåt när jag var yngre då jag insåg att det har varit mycket sämre förut.
Hon var lika bra och trevlig som psykologen så jag känner mig verkligen positiv inför det här! Konstigt nog så kände jag mig lika trygg med henne trots att det var första gången som vi träffades. Jag som fortfarande är blyg och får lite ångest när jag ska träffa min riktiga läkare… Är inte det lite kul? Jag verkar verkligen vara en person som går fullkomligt efter andras utstrålning.
kan inte du visa hur din tungpiercig ser ut:) läs min blogg;)
Härligt att höra att det gick bra idag med. Och roligt att du kände dig trygg med läkaren. Måste bero på psykologens och läkarens personligheter, att de vet hur de ska göra för få människor att känna sig trygga. Din vanliga lärare har antagligen inte den förmågan.
haha ja men som tur är går det över med tiden =)
Sv: Tack dsm! 🙂
bra att du vågar skriva om allt här . underbart att läsa . känner igen mig så mycket. du vågar verkligen skriva om dina besök och så . så sjukt bra , sluta inte blogga asså (:
Vad skönt att det gick bra och att du blev utredd av personer som du kände dig trygg med! 🙂