Utredning del 5:

Idag så åkte jag till Mörby för att gå på det femte mötet i den neuropsykiatriska utredningen och det blev ännu mer test den här gången. Man kände sig verkligen som ett barn när man fick sina uppgifter och skulle svara på diverse frågor om ens känslor. ”Hur känns det när du är arg?” – Eeeeh, jag blir.. varm? Nej, att svara konkret på hur det känns att känna är sjukt svårt och det känns som att man glömmer bort svaret bara för att man får frågan. Sedan var jag tvungen att hitta på en historia genom att kolla på bilder och det var inte jättelätt precis. Att jag var tvungen att demonstrera hur man borstar tänderna var inte så mycket roligare och jag satt där och skämdes. Hur ska man sedan kunna komma på en bra historia med hjälp av fem olika föremål som man även ska leka lite med? Jag satt där med skam i blicken och kände mig löjlig. Men det är på sätt och vis lite roligt när man tänker i efterhand, deras tester får en att känna att det inte är galet allvarligt och seriöst. Det kanske kan vara lite skönt att slippa känna sig pressad genom att få mängder av allvarliga blickar på en.

23 svar på ”Utredning del 5:”

  1. Nej verkligen inte. Men snart lugnar det ner sig lite i skolan så jag hoppas ju att jag kanske ska kunna koppla av lite då.
    Okej, jag är också 18 🙂 Fyller 19 till sommaren!

    Svara
  2. Ja, det FÖR mycket om du frågar mig, haha. Men lärare har ju aldrig varit så bra på att planera…
    ja det är vi 🙂 Gött med studenten sen!

    Svara
  3. Ja, det också. Jag har haft massa prov och arbeten på samma vecka nu så projektarbetet har hamnat åt sidan. Nu ska det in på tisdag så nu sitter jag här och stressar med det.

    Svara
  4. Usch när jag gjorde mina tester för aspergers så var nog "lek delarna" det jobbigaste, dom tryckte upp en filmkamera i ansiktet på mig så fick jag massa konstiga leksaker som jag skulle hitta på historier med, och döpa dom och konstiga grejer.. jag typ dog, skämdes ihjäl…… 😮

    Svara
  5. Haha okej 🙂
    jag sitter och skriver på det tråkiga projektarbetet, men tror det är dags för en paus snart. Inte mycket jag får gjort idag 🙁

    Svara
  6. Jaha det låter ju roligt 🙂
    Jag skriver dikter och fotar bilder till som passar till dikterna. Sen så skriver jag lite om hur man analyserar texter och sånt 🙂

    Svara
  7. Haha jo det är ju en del att skriva då. Det var vad jag tänkte göra från början men ändrade mig sen.
    Jo det är alldeles för många moment egentligen. Men jag fick lägga till grejer bara för att mina lärare påstod att man inte bara kunde ha en produkt och bla bla. Ville egentligen bara göra en diktsamling och fota bilder till:)

    Svara
  8. ja det är alldeles för mycket för en person att göra känner jag. men vad har jag för val? Ja våran skola är nog lite annorlunda när det gäller det.

    Svara
  9. Ja det kanske funkar. Tror i och för sig inte att min lärare skulle lyssna. Hade den härliga turen att få den värsta handledaren man kan få. Skitsvårt att få bra betyg av henne. Alla hatar henne 😉

    Svara
  10. Haha ja, hon är helt koko i huvudet. Så det är tur att man är duktig på det man gör (nu låter det som att jag skryter, haha). Men har fått VG på typ allt jag gjort utan att behöva anstränga mig, så hoppas på ett VG i betyg på detta. kan inte tänka mig att jag bara skulle få ett G. Bara jag får klart det i tid så:)
    Vad hade du tänkt skriva om då?

    Svara
  11. Jaha! haha, kanske gick lite i förväg här 😉 Då förstår jag. Men kul att du försöker i alla fall:)
    När jag gick i tvåan läste jag litterär gestaltning där alla fick skriva varsin novell på ca 15 sidor som vi samlade ihop till en novellsamling och tryckte. Men det var bara vi själva och familj som fick köpa böckerna, haha.

    Svara
  12. Hej! Jag följer dig via bloglovin och jag valde att göra det pga att jag tycker du har en otrolig styrka och det är intressant att följa ditt liv och din utredning. Jag väntar nu vid 34 års ålder på utredning och även min 6 åriga son. I min son har de sett lite av varje, han kallas den lilla kokboken pga att han har en liten ingrediens av de flesta diagnoser. Jag är så glad att jag redan nu kan ge han rätt förutsättningar i livet, men lite sorgsen över att jag inte fick det. Det blev mycket strul under min uppväxt pga att ingen "fångade upp" mig. Jag var rastlös, ångestfylld och kände mig orättvist behandlad. Nu vid 34 års ålder har jag fått medecin och har för första gången upplevt att leva med en icke övergripande ångest, fantastiskt! Det är ett stort framsteg att du har sådan insikt om dig själv, du är en klok tjej och du strävar efter att bli behandlad efter de förutsättningar du har. Starkt! Läs gärna mitt inlägg "ett naket inlägg" kramar till dig!

    Svara
  13. Du ska absolut ta åt dig för jag har genom din blogg fått bilden av att du verkar vara en helt underbar tjej!

    Haha aa kan ju verkar ännu dummare när en 40-åring sitter där och ska göra det. Måste ju verkligen kännas. Nej undra om läkarna skulle finna rätt ord om de fick den frågan bara sådär.

    Har du några roliga planer för helgen?

    kram

    Svara

Lämna en kommentar