Källsortering i all ära, men att ha kompost inomhus på sommaren är lika med fara! Fast jag får väl skylla mig själv som lät det vara inne för länge bara för att jag inte visste var jag skulle slänga det och var för rädd för att leta själv. Åh, ibland ogillar jag mig själv lite extra. Speciellt när den paranoida sidan vaknar upp och ger mig en massa konstiga idéer. MEN NU ÄR SKITEN BORTA! Tusentals ägg från bananflugorna ligger i soporna (som inte är mina), fler vuxna och ofödda ligger på botten av dammsugaren och en del har drunknat i ett glas av sirap och diskmedel. Akta er, Ninni är på bärsärkagång. Jag är mordisk och obarmhärtig, jag vet. Till mitt försvar borde alla vid det här laget veta att jag verkligen hatar att dela på min mat…
Annars har jag det lite extra bra just nu. Boendestödet kickade igång mig så nu har jag dammsugit hela lägenheten, vilket behövdes minst sagt. Hon hjälpte till med disken och veckans tvätt har blivit gjord. Även om det känns lite skamligt att vara i den här sitsen då man behöver stöd till så vardagliga saker så är jag glad för att jag är här. Livet blir liksom lite lättare att leva när man vågar ta emot den hjälp man behöver och saker blir helt plötsligt gjorda.
Haha ”Bananflugornas hämnd”! ;D
Frågade för några år sedan (då jag gick ca; 20-35km/dagen och åt högst 400kcal) om jag kunde
bli remitterad till deras ÄS-klinik, men min supertrevliga kontaktperson sade att de aldrig
skulle ta emot mig, jag vägde för mycket.
Så det fick mig verkligen att vilja gå hem och äta en macka. =P
Nu styr jag på mitt eget sätt, och nu är privatlivet (framförallt bostaden) åt helvete,
så jag orkar/hinner inte involvera mig i något sådant nu ändå.
Låter som du delar lägenhet med någon, när du säger ”hon”? 🙂
Jo, det kan man verkligen säga!
Förstår inte varför så många inom psykiatrin är på det viset?
De bör ändå hjälpa ens psyke, inte stjälpa..