Wanna talk about my feets?

Trött, trött, trött, trött, trött, trööööööööööött. Men fastän jag är trött så känner jag mig lite piggare än vanligt, eller jag tror det i alla fall. Jag är liksom inte pigg eller ens i närheten men jag känner mig inte riktigt döende. Mina fötter har inte bråkat med mig så mycket idag heller! Istället har jag bara överdrivet ont i armarna efter att ha spelat patiens för många gånger på mobilen. Åh mormor, mitt beroende har blivit ännu värre än det där året du lärde mig olika sorters patienser! Jag kan inte sluta hur ont det än gör och hur uttjatat det än har blivit. Det funkar så bra till att döda dötid och väntan.

Idag har jag tränat, fixat en tid till sjukgymnasten imorgon då jag har börjat få galet ont i bröstkorgen (det känns som kniv hugg när jag sträcker på mig, lägger mig ner, böjer på kroppen osv), ätit en snabb lunch med Charlotte på Kinakejsaren och fått Pedikyr på Skärgårdsgymnasiet. Snofsigt va? Att klippa sig där är ingen höjdare men de som utbildar jag till hudterapeuter är faktiskt väldigt duktiga och där slipper man även stirra på sig själv i en spegel under tre torterande timmar. Mina fossingar har aldrig varit så där jättesnygga men jämfört med när jag var liten så är de rätt så amazing nu för tiden. Förhårdningarna jag hade på fotsulorna var så tjocka och fulla med sprickor att jag knappt vågade titta efter och vissa perioder kunde jag knappt gå för att det gjorde så ont. Uh, ni kan tänka er hur mycket och ofta man var tvungen att fila dom… Jag har fortfarande förhårdnader men de är mycket tunnare, mindre och känns inte lika mycket som sandpapper längre. Det betyder dock inte att jag inte borde komma ihåg att ta hand om fossarna lite mer än vad jag gör så nu är de filade, insmorda och nyklippta. Naglarna på mina stortån har även en tendens att växa in mot huden och jag vill inte bli som morfar och få nageltrång stup i kvarten så det måste jag väl också börja tänka på.

Vill ni veta mer om mina fötter? Jag har inga vårtor i alla fall men en sticka i foten hade jag visst utan att jag ens hade märkt det. Och den sitter fortfarande kvar i min fotsula… han får heta Bob. Intressant va? Fötter, fötter, fötter… Jag är inte ett så stort fan av just mina fötter just på grund av sulorna men varför är det så många som är äcklade av fötter? Det är en onödig tanke jag har haft länge för jag fattar inte på vilket sätt det är fula och äckliga. Visserligen kan jag erkänna att jag kände mig otroligt äcklad när vi hade sexualundervisning och läste en bok som gav alla läxan att se sig själv mellan benen med en spegel. Jag ville verkligen inte! Men fötterna ser man ju ändå hela tiden på både oss själva och andra så det känns inte lika tabubelagt. Eller är jag lite motsägelsefull nu när jag inte bryr mig om tabun egentligen och bara tycker att det känns vidrigt att se på det där stället där vi utför en del olika behov? Hmm, jag tror att mina tankar börjar spåra ut lite väl mycket nu.