What did you expect?

Jag är arg, förbannad, besviken och inte minst trött. Jag är trött på att leva så här och bära på en tung kropp som alltid gör ont på det ena eller det andra sättet. För tillfället verkar det inte finnas så mycket att göra och vad förväntade jag mig egentligen? Att de helt plötsligt skulle hitta ett svar med en magisk lösning till problemet? Även fast mina förväntningar var låga så hade jag små förhoppningar på någon fingervisning eller egentligen.. vad som helst! Jag känner mig helt desperat och förlorad, jag klarar inte av den fysiska problematiken som ofta förstör det mesta av min vardag.

Det var ingen idé att ta fler blodprover och dylikt då jag nästan har tagit alla flera gånger om enligt läkaren. På sätt och vis håller jag med om det men jag kan inte säga att det känns som att hon tar mig på allvar. Att de inte finns ens en tanke eller en idé är oroväckande och självklart så kom hon på ett flertal ursäkter som vanligt. Den här gången skylde hon inte på det psykiska utan på medicinerna. Även fast jag sa ett hundratal gånger att det har varit likadant, om inte värre, innan jag började gå på medicinering och att det har pågått sedan barnsben.

Kanske så är jag bara paranoid, kritisk eller kanske till och med desperat men vad ska jag göra? Jag orkar inte leva så här. För första gången i mitt liv, som jag kan minnas, så vill jag känna äkta mättnadskänslor och känna mig nöjd istället för att hålla på att spy. Jag vill kunna känna mig nöjd istället för att hetsäta för att undvika en felaktig hunger. Jag önskar att jag kunde orka göra vardagliga saker och ändå kunna orka med det sociala livet. Vad är värst? Tröttheten eller saknaden av mättnadskänslor? För mig så skapar både ett stort lidande trots att jag borde ha vant mig efter mer än tio år. Inte vet jag heller hur jag ska göra med de fysiska smärtorna som hela tiden är återkommande. Jag kan inte ens jogga utan att få som ett knivhugg i knäet och min led och muskelvärk begränsar mig från att ens träna lättsamt. Det enda jag kan träna någorlunda bra är spinning som är mer skonsamt för benen.

Nu får jag väl ha klagat ut tillräckligt för idag även fast jag vill så gärna fortsätta. Det som gör mig så förbannad är att jag är så rädd för hur min framtid ska se ut om det inte blir bättre. Läkaren hoppades bara på att Valdoxan funkar bra och gav mig sedan rådet att köpa medicin för magkatarr som jag ska ta när jag får extrema sug. Ja det löser ju verkligen mina problem… Nej nu klagar jag igen! Men jag blir så galen på det här och att de inte ens kan komma på en liten misstanke. Det blir bara så frustrerande när man har prövat så himla mycket utan några framgångar.

16 svar på ”What did you expect?”

  1. sv: haha du hade jag skrattat sönder du tror jag! för de gjorde mina vänner alltid när dom såg henne för hon såg så "tuff" ut.

    Gud va jobbigt att behöva känna så varje dag :/ hoppas dom kan hitta något som hjälper dig för du förtjänar inte det här!

    Svara
  2. Jag förstår dig, det gör jag faktiskt.
    Har varit fast p¨å sjukhus för alla sorters prov sedan jag var 2-3 år, utan att de kan hitta något fysiskt fel på mig.
    Gått på så många olika mediciner, men inget hjälpt, olika dieter, och samma sak där.
    Till sist skickade de mig till psyket.
    "Du har ändå inget fel på dig, så du inbillar dig bara."

    Jag bryr mig inte om det är inbillat – HJÄLP MIG !

    Svara
  3. Yes… Och det är lätt att hamna i mitten.
    Blir man missbrukare, så vill avvärjningkliniker att man blir frisk från sitt psykiska, och psyket vill att man skall ta itu med sitt missbruk innan man får psykisk hjälp..

    Det är verkligen underbart att må skit..

    Svara
  4. Dom som inte är specialister har andra siffror, alltså kan du ha perfekta värden enligt sjukhusen, men om man kollar med specialisterna så är det helt andra siffror och värden som gäller.

    Man kan inte alltid heller upptäcka det genom dom siffrorna,
    Mitt första blodprov var jättedåliga, mitt andra va helt normalt, och de jag tog senast va också dåligt. så man måste ta många blodprov…och sen kanske få medicin på prov.
    man måste kolla mer på symtomen och personen i sig vilket läkare inte är speciellt bra på. Du,måste ''ta saken i egna händer'' för så har det varit för mig. jag och min mamma har väntat jättelänge.
    Mamma har hypotereos, och en del andra i min släkt också, och om jag inte har det så blir jag väldigt förvånad. För det stämmer verkligen in på alla mina symtom.
    Jag kan kolla vad specialisten som min mamma har haft kontakt med heter,
    för han verkar bra.

    Min mamma har drivit de här väldigt hårt, så de bör du också göra.
    Dom flesta läkarna snackar bara skit.
    Tror att dom vet bättre än specialisterna(?!)

    Svara
  5. Åh vad jag känner igen det där med att sakna mättnadskänslor. Hoppas verkligen att du kommer få den hjälp du behöver för att få ett "normalt" socialt liv.
    Din läkare borde ju däremot ta dig mer på allvar, känns ju verkligen som att hon inte gör det. Riktigt dåligt!

    Du klagar inte, du skriver bara dina känslor och tankar och det är ett bra sätt bearbeta saker på så bara fortsätt med det.

    Svara

Lämna en kommentar