Why do I feel this way?

Den här dagen var inte så lyckad och kul som jag hoppades på att den skulle vara. Vi hade vår mösspåtagning idag och som plåster på såren för att den inkom lite för sent så bjöd skolan oss på middag efteråt. Det började bra med roliga tal och små uppträdanden men efter ett tag så raserades allt. När maten kom in blev jag äcklad och kunde knappt äta något alls, jag vet inte om jag ska kalla det för fobi men när det kommer till vissa saker får jag panik. Mycket av det där som ”alla” äter har jag aldrig smakat och jag vet inte heller om jag någonsin kommer att göra det. Egentligen borde det inte göra mig upprörd men när det kommer till mat så är jag äckligt känslig, detsamma gällde det med allt surrande och mumlande runt omkring mig. Det var för mycket ljud och skratt överallt så mitt huvud höll på att sprängas av överbelastning.

Efter ett litet tag överväldes jag av känslor och tankar som slet sönder mig i tusen bitar. Jag kände mig utanför och fick ångest över att jag faktiskt inte har någon plats i klassens grupp eller känner så många andra i skolan i huvudtaget. Visst har jag vänner där och några få står mig väldigt nära till hjärtat, men jag känner mig ändå ensam ibland när jag ser att de andra  har en samhörighet som inte jag har. Sedan så börjar jag kanske bli lite paranoid men det känns verkligen som att en del av mina lärare börjar ogilla mig. Jag kan inte sätta fingret på det men det är något som har förändrats, deras blickar och deras sätt att tala till mig är annorlunda än förut. Det skrämmer mig och jag hatar att det oroar mig när jag inte ens har bevis på det. Men så känns det och det är otroligt jobbigt.

Tack Johanna för att du finns och tröstar mig, jag älskar dig vännen.

Detta inlägg har 12 kommentarer

  1. Linnea.

    Uff, känner igen mig i det ovan. Inte kul alls. Är själv grymt känslig när det gäller mat, har varit det så länge jag kan minnas.

  2. Linnea.

    Sv; precis, bara onödigt. Det är ju inte så att man mår bättre av att folk klagar på en.

  3. Linnea.

    sv; jadu, undra vad man ska göra för att få dem att förstå. Det vill aldrig fastna.

  4. Jag såg att du hade svårt att få i dig maten, men du försökte hålla tålamodet uppe på topp och det gjorde mig riktigt stolt över dig 🙂 Huvudsaken är att du försökte så gott du kunde med att sitta där i allt surr och med maten, du tog ju ett steg till idag när du åt så mycket du klarade av 🙂 Lärarna vet jag inte vad det är med dem, blir så arg när jag hör det du berättar om dem! Så ska det inte vara, tur att det snart är slut på skolan!! Bara 25 dagar kvar nu 😉

    Jag gör det du skulle göra för mig, älskar dig så mycket min ninjapuff! <3

  5. ems

    tror du och jag är väldigt lika. Känner igen mig i allt du skriver!

  6. Caz

    känner igen det där med ensamheten bland en massa människor. det känns hemskt!

  7. ems

    visst är det frustrerabde att se alla andra ha ett fint samspel men känna att man själv aldrig kommer dit!?!

  8. ems

    mig med! man blir galen på sin tvekan också. När man känner sig så ensam fast man vet att man har massor med människor runt omkring sig

  9. ems

    verkligen. Vad ska du göra idag då?

  10. ems

    okej, det lät tråkigt 🙁 hhaha
    jag ska nart åka och träna 😛

  11. ellen

    jag har oxå väldigt svårt för att testa ny mat
    o jag har inte en enda i klassen jag pratar med eller som pratar med mej, bara att stå ut ca 1 år till i guess..har en på skolan jag snackar med men hon slutar 3an nu :/

Lämna ett svar