Work is the best place to be

Om ni bara kunde känna den glädjen jag känner när jag är med katterna på katthemmet… Det känns helt otroligt. Ofta känner jag inte så mycket egentligen utan skriver och säger det förnuftet säger åt mig att jag borde känna. Om det händer något positivt t.ex. så intalar jag mig att jag ska känna glädje mer än att jag faktiskt känner det. Jag vet inte om det är för att jag överanalyserar varenda lilla korn av mitt liv eller om det är för att jag har varit så överöst av negativa känslor så pass länge att jag inte längre riktigt kan känna något annat. Men jag har blivit bättre och har till och med börjat skratta på riktigt ibland när jag gör något så simpelt som att kolla på film, ibland fnissar jag till och med när jag även är ensam. Det är inget som är så vanligt för mig.

Att vara på katthemmet är som terapi och hjälper mig att bli mer empatiskt och får mig att känna mer medlidande. Inte bara för katterna utan även för människor. Inte minst gör det mig glad och får mig att känna annat än nedstämdhet. Idag hade jag ännu en otrolig dag som gav många leenden från mitt håll. Jag fick klappa Lollo igen utan att behöva ge henne mat och man märker mer och mer att hon vill vara nära men att hon bara är lite rädd. Hon flörtar mycket med ögonen och fräser aldrig längre utan jamar när ens hand börjar bli för läskig. Moa vågar nu gå runt mig hur lätt som helst och försökte till och med närma sig mig när jag satt på golvet. Hon vågade inte komma fram hela vägen men det är ändå ett stort steg när hon annars aldrig vågade vara ur sin bädd när jag städade.

Man känner sig så stolt när skygga och envisa katter väljer att självmant närma sig en. Jag känner mig stolt över mig själv som har lyckats att ge dem trygghet och jag är stolt över dem som helt plötsligt blir så tuffa och slutar att springa så fort man kommer nära. Moa fräste så fort man gav henne mat i början men för några veckor sedan vågade hon äta skinka ur min hand. Det finns så många katter jag skulle kunna skriva om som har gjort så stora framsteg men det skulle nog ingen orka läsa, haha. Idag var nästan alla i socialiseringsrummet så pigga och nyfikna att jag bara var tvungen att skriva om det. När det mår bra, mår jag bra.